frazzie

Jag mådde piss. Var jag lyckligast med eller utan kompisar? Hade jag sanna vänner, eller hatade de mej i smyg? Ingen älskade mej mest, jag var bara en medelmåtta. Men mamma kom. Kära mamma som jag älskar så mycket, och som alltid finns där.  Stackars mamma var nära på att ge upp. Vad hon än sa, så sa jag emot. Jag var sur och ledsen. Mamma sa godnatt och att hon älskar mej. Sen började hon gå därifrån. "Du älskar mej inte mest", muttrade jag till svar, och tvingade henne att komma in igen. Då fick mamma säga att hon älskade mej mest, och jag tror faktiskt att hon menade det. För hon sa att hon nog skulle bry sej allra mest om nåt hände mej än hon skulle bli med nån annan. Det var en tröst. Hon sa godnatt igen, och att hon och många andra älskade mej. "Inte mest", var det riktigt nära att jag svarade igen.
Men, nej, nån måtta får det väl vara.

"Be så skall ni få."